Skolett – en berättelse i entreprenörskapSkolett


Magnus Lindblad har alltid varit en nyfiken prick. Så ­nyfiken att han som liten fick smeknamnet Mixtran eftersom han alltid pillade isär saker som kom i hans väg för att undersöka hur de fungerade – oftast fick han dock ihop grejerna igen utan att det blev några skruvar över.


Så för drygt två år sedan, när två av Magnus Lindblads tre söner, inom loppet av en vecka bröt varsitt ben dök den välbekanta nyfikenheten plötsligt upp igen. Tankarna på hur han skulle kunna skapa ett hjälpmedel började sakta gro.


När sedan Magnus mamma kom på besök, även hon med kryckor i händerna och en ovilja att vara till besvär därför att Magnus redan hade så många sjuklingar att ta hand om, föddes idén om Skoletten på riktigt.


När Magnus såg sin mamma stå och vicka på sig skon, i stället för att be om ett skohorn, insåg han att det saknades ett hjälpmedel. Och att han faktiskt själv skulle kunna tillverka det hjälpmedlet.


Det tog inte lång tid innan Magnus åkte till Ikea och köpte ett tiotal skohorn som han tog med sig ner i garaget och började kapa isär, tejpa, limma och fila på. Snart hade han fått ihop ett skohorn som verkade funka som han tänkt. Men det tog inte stopp här. Magnus upptäckte nämligen av en slump att det nya sko­hornet han tillverkat även fungerade att lyfta skor med, vilket naturligtvis inte kunde ses som någon nackdel för en funktionsnedsatt användare.
Upptäckten väckte fantasin och snart hade Magnus klurat ut att han genom att addera en liten utbuktning även kunde få skohornet att fungera som en krok.


– Det blev ett riktigt Kinderägg, tre överraskningar i en, skrattar han.
Resultatet blev så pass bra att han redan samma dag ringde sin mamma och meddelade henne att han hade en ­lösning på gång, men att hon var ­tvungen att vänta tills ett mönsterskydd på PRV (Patent- och registreringsverket) var gjort innan hon fick börja använda den.


– Jag var rädd att någon annan skulle sno min idé om hon började ta med sig skohornet när hon gick till vårdcentralen, säger Magnus.


Under resans gång hade han nämligen insett att det säkert fanns fler än hans mamma som kunde ha användning för hans skohorn. Hans erfarenhet av den äldre generationens svårighet att be om hjälp gjorde att han misstänkte att fler hade behov av en produkt som hans.


Arbetet med skohornet var inte över efter några kvällar i garaget och ett sökt mönsterskydd, snarare tvärtom. Nu började ett intensivt arbete med att finna rätt design, form och materialval. Justeringarna avlöste varandra.


– Inte ens när första leveransen kom var jag klar, visade det sig. Då upptäckte jag att plasten inte fungerade så bra som jag tänkt, så då var det bara att göra om plastblandningen, berättar Magnus.


Nästan två år senare stod Magnus i alla fall till slut med den färdiga produkten i sin hand, skohornet som man fäster på käppen och som har flera fiffiga ­funktioner döpte han till Skolett.


I efterhand konstaterar Magnus att han haft många duktiga och mycket hjälp­samma människor att tacka för uppkomsten av hans Skolett. Den aldrig sinande entusiasm från alla de som testade produkten under resans gång fungerade också som ett bra bränsle för en hårt arbetande innovatörs energi.


Nu finns Skoletten till försäljning för alla de äldre och funktionsnedsatta som inte vill vara till besvär, men den viktigaste frågan kvarstår. Vad sa mamma när hon äntligen fick skohornet på sin käpp?
– ”Den tar du aldrig bort därifrån”! ­svarar Magnus med ett skratt och ­tillägger sedan lite blygsamt:
– Det måste väl ändå kallas ett gott betyg? •

Text: Helén Bjurberg


» Här hittar du Skolett »

Tillbaka till Inspirations sidan