Etacs eldsjäl – Bosse LindqvistBild Bosse Lindqvist

Det var en sommardag 1977. Den då 19-åriga Bosse Lindqvist hade just avslutat höskörden. Uppvuxen på en gård hade han manövrerat traktorn många gånger tidigare, men den här gången gick något fel. Han tog en skarp högersväng, traktorn gick upp på två hjul och välte, olyckan var ett faktum, Bosse kom i kläm mellan vägen och störtbågen. Snart kunde det konstateras att han blivit förlamad från höfterna och neråt.

 

Rehabiliteringen var lång på den tiden, nästan ett år. Väl tillbaka skulle Bosse besluta vad han ville med framtiden. Innan olyckan hade han utbildat sig till bilmekaniker, men hade knappt hunnit jobba med det. Nu satte funktionsnedsättningen stopp för de framtidsplanerna. Han var fortfarande händig, så vad skulle han skaffa sig för nytt yrke där han skulle kunna utveckla den sidan? Bosse beslutade sig för att läsa in fyraårig teknisk gymnasieutbildning på Komvux, ett beslut som skulle leda till att han så småningom, inte långt efter examen, hamnade på Etac. Föga anade han då att den arbetsplatsen skulle komma att bli hans andra hem i över trettio år. Och då har vi inte sett slutet än.


– Jag kommer säkerligen att kvar här till pensionen, säger han och låter mer än nöjd med det.


Under årens lopp har företaget Etac utvecklats en hel del. När Bosse började, 1981, hade företaget 17 anställda. Idag är siffran för hela koncernen ca 600. Fortfarande jobbar fem av Bosses första sjutton kollegor kvar, medan tre har gått i pension.


– Det visar att det är en väldigt låg personalomsättning på Etac och det tror jag beror på att vi, till skillnad mot andra företag, får se helheten här och inte bara en liten del av verksamheten. Dessutom har Etac en väldigt bra personalpolitik, vilket också är viktigt, säger Bosse som har haft många olika tjänster inom produktutvecklingen på Etac, men idag är chef för nyutveckling på Etac AB, vilket han trivs utmärkt med.


– Jag är nästan alltid först på jobbet och sist därifrån, skrattar han och konstaterar att han har lättare att lösa problem i slutet av dagen, när allt lugnat ner sig och kollegorna börjat gå hem. Han tillägger med viss lättnad i rösten:


– Det är tur att min hustru är lika engagerad i sitt jobb som jag i mitt, så hon har förståelse för att jag lätt blir kvar.


Bosses arbete innebär att han tillsammans med en projektledare och två konstruktörer och eventuella konsulter utvecklar Etacs produkter, vilket är ett hårt arbete utan enkla lösningar, enligt Bosse.


– Det krävs ofta att man stöter och blöter problemen under en lång tid.


Han har hjälp av att han har ett öppet sinne och omger sig med duktiga problemlösare. Men även hans egen funktionsnedsättning ger honom stor fördel i arbetet, menar han.


– Min egen erfarenhet av hjälpmedel gör att jag hela tiden ser produkterna ur en användarsituation och det tror jag är viktigt, säger Bosse.


Han tror att kollegorna ser honom som en medarbetare med stort hjärta. Och ett kontrollfreak. Han skrattar och förtydligar:


– Jag har synpunkter på mycket, men jag tycker inte bara utan kommer också med förslag på hur man kan göra i stället, förklarar han.


Roligast tycker Bosse att det är när han och hans team kommer på de riktigt smarta, enkla lösningarna.


– Allt går att lösa med en massa teknik, men när vi hittar de kluriga lösningarna känner jag mig stolt.


Givetvis tycker han också att det är roligt när han lyckats skapa en bra och funktionell produkt som säljer bra och gör så att det går bra för företaget. Och det har blivit en och annan sådan. Så visst har Bosse varit med att göra Etac till det succéföretag det är idag.


– Men vi har varit många om det, tillägger han ödmjukt. •


Text: Helén Bjurberg


Tillbaka till Inspirations sidan